Ångest ingen sjukdom Hej igen! Jag har läs ut en bok som jag fick låna av en medlem i gruppen- "Befriad från ångest" av Lucinda Basset. Det är alltid lika härligt när man får en bok i sin hand, som ger en massa "aha-upplevelser", nya ideer och en styrka att stå för det man tror på. Det fick jag av denna bok. Författaren hade många sunda värderingar och tankar, och en förmåga att uttryck sig på ett enkelt och okonstlat sätt. Hon krånglade inte in sig i konstiga ord, som ingen som inte är utbildad själv förstår, utan det är ett enkelt språk som alla har möjlighet att fatta. Ska citera en del ur boken som jag tror är värdefullt för alla med ångest att veta… "… om du tillhör dem som upplever mer ångest än normalt, betyder det att du bär på stora möjligheter, därför att du högst sannolikt har en intelligens över genomsnittet…." "…..du är mycket kreativ med en härligt levande fantasi, du är analytiskt lagd med sinne för detaljer. Det här är fantasktiska egenskaper som kan göra dig framgångsrik och i stånd att uträtta verkliga stordåd…" De`ni! Där "satt" den!! Bort med fördomar om att vi skulle vara "sämre", "dummare" ,"ointelligentare", "hopplösare" än andra "normala" människor! Vi är tvärt om, väldigt kloka och smarta människor. Det där sa både Dan och Tua till mig när jag gick i terapi hos dem, och båda gångerna jag hörde det blev jag oerhört "lyft" av deras ord. Jag behövde verkligen få höra det, för jag tyckte ju att jag var en totalt misslyckad människa då. Så därför vill jag skriva ner detta, till alla er som nu kämpar med ångest och känner att ni inte klarar någonting för tillfället, så att ni förstår hur fel ni har. Ni är intelligenta och känsliga människor som har massor att ge! Sluta skämmas! Var stolta över er själva och det jobb ni gör! En annan viktig sak som Lucinda tar upp i boken är detta med vad ångest är..? "Ångest är inte detsamma som psykisk sjukdom." Hon menar att det är stor skillnad på psykisk sjukdom och ångestsyndrom. Jag tror det är viktigt att folk förstår skillnaden. Schizofreni och manodepressiv sjukdom är psykiska sjukdomar som har störningar av kemisk och biologisk art och de kännetecknas ofta av en mycket bisarr och förvrängd verklighetsuppfattning. Det är allvarliga kroniska sjukdomar som i allmänhet måste behandlas med läkemedel livet ut. Ångestsyndrom är mer en känslomässig störning , ingen sjukdom. En avgörande skillnad mellan sjukdom och störning är att ångestsyndromet framgångsrikt kan behandlas med olika självhjälpsprogram och terapier, utan ångestdämpande medel. Psykiska sjukdom måste alltså medicineras, medans ångestsyndrom nödvändigtvis inte behöver det. När man pratar om psykisk ohälsa, så tror jag många "buntar" ihop alla sjukdomar och syndrom i samma "paket", och därmed uppstår en massa fördomar och rädslor. Jag ser på ångestsyndrom som ett "friskhetstecken" tom. Det är ju kroppens sätt att tala om att jag pressar mig själv för hårt, eller att jag gör något jag egentligen inte vill! Så vi borde ju tacka vår ångest, hur dumt det än kan låta…. "Du kan lära dig kontrollera din ångest. Eftersom det är du själv som skapar de negativa tankarna, kan du också få dem att upphöra." Så sant, men ack så svårt när man lider av panikattacker. Men det går! Det är jag övertygad om ,även om jag själv har ett sånt hinder kvar att "knäcka". Att man kan vara så oerhört skräckslagen, inför en till synes ofarlig och vardaglig situation, är ju för många ovetandes helt obegripligt. Att stå i kö i en affär, att åka bil, att gå på fest, att äta med andra, att gå till skolan/jobbet, att stå ensam på ett torg…..ja,helt vanliga vardagssysslor, kan väcka ångest och ge en ordentlig panikattack. Och när man får en sån, då fungerar inte hjärnan överhuvudtaget- den bara skriker "FLY"!!!!!! I det läget finns inte en chans till "positiva tankar" och annan "pepping". Det måste man göra innan attacken har fått sin full styrka. Man måste in med det tänket i tid, så man åtminstone har en liten "grund" av de tankarna i skallen, när man närmar sig "faran". Det här är vad jag tror och har erfarenhet av. Alla måste ju prova sig fram och försöka hitta det som passar just dem. Vi är ju som sagt olika. "Positivt- och negativt självprat" stod det också om i boken. Jag har själv tänkt mycket på detta under en längre tid ,och vet hur negativt vi människor ofta tänker. Det verkar som om det är mycket lättare att tänka i negativa banor, än i positiva sådana. Är det så..? Om du under en dag skulle skriva ner alla dina tankar- hur många tror du skulle visa sig vara upplyftande och hur många skulle vara motsatsen..? Kolla det på skoj en dag, ska du få se… Jag tror att det gör en stor skillnad på vårt mående, vilka tankar vi skickar till vår hjärna. Det är ju ganska självklart tom, att det är så. Att hela tiden oroa sig och tänka katastroftankar, får oss ju att må väldigt dåligt och gör oss energilösa. Om vi i stället tänker glada tankar, så fylls vi av lust och glädje och orkar så mycket mer. Jag försöker verkligen uppmärksamma mig själv på vad jag egentligen tänker på dagarna nu mera och om jag tänker "svart", så gör jag allt jag kan för att styra om den tanken. Det är ett jobb, men det är värt det ska jag säga. Förut var jag absolut en "katastroftänkare" som oroade mig till vansinne för allt och inget- jag höll på att bli galen av det! Idag när jag har ett annat "tänk", där jag släpper kontrollen och accepterar att "det är som det är", då infinner sig ett lugn som jag bara kunde drömma om förut. Gissa om jag är glad för det?! Den där oron och stressen vill jag aldrig känna igen! Naturligtvis "åker ja dit" ibland, men nu vet jag ju vad jag måste göra för att bryta det ,och det ger en trygghet i sig. Finns så mycket mer spännande att skriva om ur boken, men jag slutar här för den här gången… "Du letar efter den magiska nyckeln som öppnar porten till kraftens källa, och ändå bär du själv nyckeln i din hand. Du gör bruk av den i samma stund som du lär dig att kontrollera dina tankar." Ha`de`! //Kramar Tina Tina kl. 20:14 Dela Inga kommentarer: Skicka en kommentar